s1

Over the hills and far away

Det har liksom succesivt krupit på under den gångna veckan.

Jag har lite svårt att ta in det men det är rätt häftigt ur flera vinklar.

Det började med ett glas Taittinger ihop med en kompis som jag upplevt och diskuterat en hel del med i och omkring livets berg-och-dalbana. Just detta glas tog vi så där lagom spontant efter att den första Grupp 1 loppet ”prickats av”.

Vidare valde jag bort ett träningspass här hemma med den enda hästen jag tränar i tisdags för att gå på bio och se Ett Slags Liv. Det är kanske ingen big deal i sig men dom som varit mig närmast över tid vet att träningspassen för hästarna varit i det närmaste heliga. Men att se dokumentärfilmen kring Winnerbäck som 20 år jubilerar i år var bara en sån där sak som var tvungen att bockas av. Helt klart värt besöket (reds anm.)

Under den vecka som gått har också affären med hästen jag aldrig skulle säga gått i hamn, Outlaw Pete finns sen en tid hos Eric Martinsson och det är hästägare hos honom som köpt honom.

Men det är ikväll det smäller på Yonkers Raceway.

VM-loppet har kanske inte den dignitet som alla andra sporters VM har men med 500.000 dollars i första och ett äventyr som alla drömmer om i den lilla travbubblan så tror jag att jag stannar uppe och håller ett öga på härligheten.

Dom flesta begriper nog vem jag hejar på, och det häftigaste är att Oasis Bi i allra högsta grad är aktuell i striden. Med open stretch på Yonkers är det ju garanti på topp tre… minst.

På travgymnasiet på Wången när det begav sig så delade jag korridor mot Kim Eriksson men bl.a. även 2:an i dagens Monte-SM (Sofia) och sambon (Sarah) till Jeppe Juel – vars Tripolini V.P. också är i New York på kapplöpning.

Musikvalet – finska symfonimetalgruppen Nightwish – torde inte vara obekant för någon i ovanstående trio eller för den delen någon annan som bodde i C-huset utanför Alsen för 15 år sen…

 

Det här är hur det blev

För sista gången kryllar bloggen av Winnerbäck citat, höst i luften och för dagen går hans låtar varma när jag streamrar musik.

Läste här om veckan att en dokumentär om min musikaliska husgud kommer på bioduken i oktober. Samma titel som min Facebook profil ”Ett slags liv…” det senaste albumet kom i juni – live plattorna ”Vi var där”

”Vi var där” är i min värld ett citat från ”Köpt en bil” (hör den förslagsvis i bloggen som jag skrev i april), jag saknar inte en låt, inte en textrad på albumet.

Det politiska och mediala spelet har väl knappast varit mer uppskruvat, i modern tid, än nu. Och travet är tyvärr inget undantag.

Jag kan tänka tills det knappt finns något kvar, jag har känslor utan uppehåll och låtarna ”Jag har väntat på ett regn”, ”Granit och Morän” och ”Skolklockan” sätter ord på det hela bättre än jag förmår 

Jag kan har verkat lite tyngd över nåt men det är nog sån jag är.

Det är trängre här på gatorna, fast vi är längre ifrån varandra.

Det står ett tornhus i vid fjärden där, där inne gör dom vad dom kan. Kanske kommer en förändring, en dag när banden stärks, kanske finns en plan i huset där fast dom vill inte att det märks.

Jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i

Det som jag burit en förbannelse ibland med ryggen rak, ibland med båda hopp och tro, men det är ändå samma sak, jag spridit lite värme jag spridit lite frost, jag är varken hjälten eller boven jag är bara lite lost.

Jag kan inte reglerna i spelet, jag måste lära mig från grunden, jag måste omvärdera allt

Jag flyger över ett land som varit nästan hela min värld, där allt fantastiskt enkelt där allt är oändligt svårt. Krona för krona till toppen

Det mesta var dagar som gick men så några korta sekunder som förändrade allt. Och jag försökte och svälja bort en klump och alla va dumma i huvudet.

Jag flyger över ett land som gjort mig lite tjurig och tyst, fast jag har 1000 melodier i hjärtat, och dom flesta är stiffa och enkla, och dom låter som Granit och Morän, där dom vackra orden står mot ord, och där snålheten trängs med toleransen, där planeringen är själva målet – där förlorade jag mitt första hjärta.

Du såg det komma när skolklockan ringde, det stod skrivet på den svarta tavlan, när startskottet small för en livslång tävlan.

Röda var orden, rött idealet men vägen upp till himmelen blå.

Du såg det komma i pigandet och niandet, klätt i programledarkläder, svårt att tycka nåt bland alla som tycker. Och det svajar lite längst bak i ledet.

Tunga hänger skyarna, som regn som aldrig kommer ner, duktig är mamma, duktig är pappa och lycklig är den duktiga banken. En gränd som bara flyttar hur den vill, vart ska du gå, vart tar du vägen, när väggarna drar ihop sig mot mitten, du klarar dig själv nu, det är som det är, ja vi klarar oss – vi klarar oss själva

Det här är hur det blev

( har jag sagt att jag ska stänga ner min hemsida i december och att jag börjat spökskriva dikter åt ”kungen” ? )

Whispers – så klart !

Två månader sen jag gav något livstecken i bloggen så tiden är nu mogen att knopa ihop några rader. Det har rört på sig i alla väderstreck sen dess.

Man får aldrig tro att man är jordens mittpunkt men vid vissa tillfällen så spelar man en huvudroll i olika sammanhang vare sig man vill eller ej.

För drygt två veckor sen hade jag en fest här hemma i trädgården, jag samlade ett 20-tal personer som förgyllde firandet av att jag 11 juni 2007 fick tillträde till gården där jag bor. Sammansättning blev lika trevlig som förväntat och som på beställning så klarna det upp bland molnen samtidigt som jag ställde fram välkomstdrinken.

10 års jubileum på Hemdal alltså.

”Life´s for the living”

Några dagar tidigare så fölade Action Cat, ett franskstammat sto som fick en liten tjej efter Quite Easy. Några veckor tidigare än beräknat men mycket välkommet stod både modern och det lilla underverket i boxen när jag kom ut i gryningen. Det är den första hästen som föds här hemma under min tid på gården, det mesta hade gott helt enligt boken men eftersom stoet var stinn i juvret så var det lite ”meck” innan hon släppte till och lät sig dias.

Fölungen har gått under arbetsnamnet Cats In The Cradle men nu när det ska bestämmas så har jag vacklat till. I torsdags var jag och såg på bl.a. Passengers spelning under Bråvalla festivalen. Mike Rosenberg, en engelsman av 84 års modell, är singer-songwritern som står bakom pseudonymen och han levererade minst lika bra live som i studion där jag lyssnat på några album sen han toppade listorna 2012-13 i femton Europiska länder med låten ”Let Her Go”.

Jag hoppas stofölet får nådiga nicken av ST när ”Whispers” står överst på önskelistan. Extra enkelt i nästa generation blir det också då det är titelspåret för albumet som släpptes 2014 – och det innehåller en handfull potentiella hästnamn.

https://www.youtube.com/watch?v=5o83lnN7tyU

Troligen av den anledning av att jag varit ganska flitig med bloggen/hemsidan och sociala medier över tid så har det dykt upp ett spännande uppdrag som jag förhoppningsvis kan skriva om nästa gång.

Fotnot: ni som nogsamt läser bloggen vet att det nu bara är Solvalla seger och Amy MacDonald konsert kvar på Att-göra-listan 2017

Men tills dess avslutar jag här precis som i låt texten – med rader som ibland passar rätt bra 2017 :

”Everyone’s filling me up with noise, I don’t know what they’re talking about
You see all I need’s a WHISPER in a world that only shouts.”

 

Far far away ?!

För första gången på några år så missade jag fullmäktigemötet i onsdags, det var lite synd – jag hade gärna varit en fluga på väggen när ATGs kvartalsrapport kungjordes.

Istället var jag och underlättade lite för de som bygger vid gamla Mejeriet och invid golfbanan i Örebro.

Igår var jag på resande fot och utförde lite olika ströjobb i min region och idag körde jag en kvartett på Fornaboda där det är premiär på torsdag!

När man sitter i bilen är det i min värld antingen rekflektionstid eller telefontid .

Igår betade jag av mycket musik. Det vanliga ; Lissie, Passenger, Mumford and Sons, Brandie Carlie, Band of Horses, Takida, First Aid Kit, Winnerbäck,  Miss Li, Laleh, Melissa Horn, Hoffmaestro. (8 av 12 har jag sett live och en biljett bokad reds anm)

Men även nytt The Head and The Heart – Library Magic föll i smaken liksom gamla engelska glamrocksbandet Slade med Far Far Away.

Sååå, för att hänga med Slade lite; ”with my head up in the Clouds”. När jag kollar det sk. flödet efter ATG kvartalsrapport så blir Pokalåret ifrågasatt. Tar de som inte har förtroende för styret av såväl ST som ATG sin chans att ösa på med populistisk propaganda ? Har de fått rätt ? Varför är uttalanden från ST styrelse och ST Generalsekreterare knapphändiga, trots att några dagar nu gått efter att vi fått veta att den tidigare heliga Hästsportens Fond ska nyttjas för att fullborda det sk Pokalåret med 270 friska miljoner till svensk travsport – från svensk travsport ?

En källa med analytisk förmåga tyckte inte det var så dramatiskt och vill helst invänta halvårs rapporten innan man drar för stora växlar av vad som kan tyckas var ett för dåligt resultat för ATG – som ju finansierar prispengarna i vår sport.

Just nu tycker jag det är skitsvårt att ha en åsikt, förändringar är pågång men travsporten känns otroligt splittrad. Springer alla bara sina egna ärenden eller vad sker?

Jag konstaterar att vi är oss själva närmast, och att det ska bli kul med V75 på Örebrotravet nästa helg i strålande väder.

Jag längtar till att Passenger ska kliva upp på scenen på Bråvalla 29/6 och (förhoppningsvis) spela Scare Away the Dark.

Jag vill också efter en suspekt segerintervju på Axevalla (lopp 10 22/4) flika in videon

Jag är lite som sångaren (lätt, ledigt och kontrollerat med ett capo på andra bandet) och Kim Eriksson som han i mitten, dvs måste osäkert kolla till så ackorden sitter med gärna mellanrum.

Och förresten jag lyckades tyvärr inte få in något av det svar jag fick på min slutliga fråga i förra bloggen, det besvaras en annan gång !

Men i samma kanal

Jag vet vad min bok aldrig ska handla om igen

Okej bloggen har många gånger varit en kavalkad av Winnerbäck citat, men alla Emoll och Dmoll och Amoll och träffande texter slår alltsom oftast an en ton och en känsla som jag tycker mig känna igen.

Jag har haft min lugnaste påskhelg så länge jag minns, visst jag har i vanlig ordning 1000 idéer och när jag inser att det är röd dag även imorgon så kryper det lite i kroppen. Men jag har kopplat av en hel del, umgåtts utan krav och stängt av telefonen.

Idag var jag på V75 på Romme, i sedvanlig ordning smyger jag omkring utan väsen tills jag träffar på ett sällskap där jag känner mig bekväm och lägger ut texten lite.

Jag åt lunch på stallbackssidan, gick ut i friska luften och såg Olympiatravsuttagning. På första parkett såg jag herr Liljendahl dunka till i det relativt ny fixade staketet drygt 600 kvar när Nadal Broline årsdebuterade med en rykande avslutning deluxe och hann fram precis på ritsen.

När mitt sällskap skulle ut och kapplöpa så gick jag över till ”platserna” och tog mig en IPA under solen på uteserveringen medans Månprinsen A.M. tjusade masar, kullor och andra tillresta.

Väl hemma i min borg där jag huserat sen sommaren 2007 i olika konstellationer så gick jag ut och nattade hästarna, på vägen in passerade jag nya bilen i garaget och kom på vilken låt jag först skulle klicka igång i Spotify listan – första låten som släpptes från Winnerbäcks senaste album ”Granit och Morän”.

Köpt en bil hörde jag första gången på Skavlan

Varje line i texten träffar perfekt just nu.

Jag har ett liten fundering – av olika orsaker – kring hemsidan.

Vad tycker du som läser att min blogg ska handla om ?

The Game

Inga kryptiska aprilskämt, inga roliga historier, inga travpolitiska inlägg eller förstorande av egna bedrifter.

Jag har åkt på en käftsmäll på det personliga planet – som jag behövde.

Det är dags att släppa stoltheten, ta dom obekväma besluten, möblera om och plocka fram de viktigaste ur skåpen!

Jag är evigt tacksam för att jag kom in på travets bana och genom denna sport haft jobb i överflöd sen gymnasiet, någonting att tro på, jobba för och inte minst vunnit vänner som man kan hålla i när det blåser.

En devis har aldrig tappat fäste i mig ; Det är aldrig någon annans fel.

Även om jag gjort vissa förändringar de senaste två åren så har jag hållit fast vid vissa delar som tagit mer energi än vad det gett – om man gör som man alltid gjort så blir det ju som bekant ingen större skillnad på sånt men vill göra skillnad på.

Någonting släcktes i mig när jag inte fick fram bättre resultat med 2010/-11 och -12 kullarna (t.ex. Diora From My, Granat Graff, Walkyria Race, Grandchamp Zon, Mr Crazed, Orangeri, Signmeup, Bajkal Graff, Make Me Rich, Yvaine Gene, Outlaw Pete och Tee Off) dom som gav mig chansen och skulle göra att rörelsen tog fart.

Detta är inte menat som någon snyft historia, tvärtom. Jag spelar med öppna kort och brukar skriva om stort och smått. Det vore konstigt att bara glida undan och köra på i mindre skala utan att ge en vink om vad jag tänker på. Nånstans har man ju kommit om man vet vad man behöver!

Jag kommer halvera det redan relativt lilla hästantalet på gården och utöka de externa jobb jag haft sen 1,5 år tillbaka vid sidan av.

Det var sen tidigare planerat att jag fr.o.m. vårmötet avgår ut Linde Travklubbs styrelse men som förtroendevald kommer ju några spännande år i valberedningen för Örebro Travsällskap där framtidsplanerna smids.

Min plan är att ha kvar samma licens som nu och köra lopp i ungefär samma utsträckning som senaste åren, hemsidan kanske det får ändras lite på framöver.

Jag hade en liten plan om att dra ner till Prag om 10 dagar och titta på Amy MacDonald (bl.a. låten The Game) men det får vänta. Det är marsmånad och både punkterna Gitarr och seger med egen uppfödning är avprickade på ”att göra lista 2017” som jag skrev om för några bloggar sen.

 

 

Nåt som inte har lösningen i kanten

Jag ”blev med gitarr” i helgen.

Ingen jättebomb för er som slaviskt följer inläggen på denna sida.

Jag har varit sugen en tid, fantiserat lite, kollat lite annonser och dessutom blivit erbjuden att få en gura gratis. Men i lördags dök rätta känslan upp; jag gick in i en auktoriserad musikaffär en knapp timme innan stängning. Jag gick ett varv bland diverse instrument. Någon testade fingerfärdigt ett piano, en man med ”rockigt” utseende surrade med grabbarna bakom kassan. Vid gitarrerna satt en medelåldersman och tog lite goa barréackord (?). Jag va rätt vilse.

Jag smög bort till grabbarna vid kassan, skruvade lite på mig och tog sats; –Jo, äh, jag tänkte börja spela gitarr.

-FAN VA KUL!

Vi gick bort till hörnan där dom hängde på rad. –Vill du har nylon- eller stålsträngar ? Expediten fick förklara skillnaden och han visade några olika modeller, kort senare gick jag på magkänslan och gjorde affär samt fick lite ytterligare tips och var välkommen att komma förbi om fler frågor dök upp.

Nu har jag skrivit ut lite ackord från nätet och kollat videoklipp, första målet är att få flyt på ackord bytena mellan C- Amoll- Dmoll- Amoll- G- C.

Han i butiken läste mig rätt, jag vill lära mig spela sån musik som jag gillar, inte sån där halvhjärtad husmanskost som när man ska lära sig enligt skolboken på kommunala musikskolan.

Jag kan inte låta bli att få in kopplingen med att vara färskt inom travet. Är man novis men intresserad behöver man få rätta vägledningen för att hålla elden vid liv.

Jag hoppas på att Basen och HUR-frågan får rätt fokus när Pegasus Dokumentet ska preciseras under året.

Typ som när jag går in musikaffären; – Jag vill köra lopp! – Okej! – Med varmblod eller kallblod?…

Det finns efterfrågan, jag vet t.ex. en kompis som fick frågan om han kunde låna ut en häst till ett lopp till en man som tagit körlicens på en travskola. Drömmen, drivkraften var att köra ett lopp. – Jag betalar alla omkostnaderna kring starten om du håller med häst och utrustning !

Första frågan jag ställer mig är vilken väg vi ska gå,  är det önskvärda läget?

När jag sitter och klurar en stund är kanske ”handräckning” framtiden för småtränare.

Jag vill inte leka idetjuv, för konceptet finns säkert på flera platser, men skräddarsydda Hästhotell tål att tänkas på ännu mer.

Exempelvis, 10 boxar. Någon egen häst, några i träning och sen fylla ut övriga platser med hobbyhästar.

I stallhyran ingår foder, träningsbanor och utrustning. Skötseln och träningen lägger man upp efter kundens önskemål, tränaren kan bistå med både skoning och balanseringsråd. Vidare finns B-korts buss att hyra.

Bara fantasin sätter gränser, den svåraste knäckfrågan i min framtidstanke kring detta spår är vem bär tränaransvaret?

”Som ett hål genom kulissen ut i verkligheten” ?

 

 

 

Barometern!

Rätas in i ledet eller söka strid?

Jag är varken hjälten eller boven … jag har bara lite lust.

-71,2 C

Ojmjakon är om jag läst på rätt en by i Östra Sibirien (Ryssland). Namnet lär betyda ”vattnet som inte fryser”. Kul namn på en plats där det bor en 700-800 personer och man året innan första upplagan av Svenskt Travkriterium kördes noterade -71,2 på termometern (26/1 1926).

En annan ganska iskall grej att göra är att i juni 2012 vara med och underteckna denna Debatt artikel i Dagens Nyheter och nu vara med i Stjärnkusken i TV4 där andemeningen är att göra fler intresserade av travtävlande.

Regina Lund; hörde jag ”Follow the Money?” likt den där gången i ”Hjälp jag är med i en Japanskt TV-show” 2009 !

-41,3

Efter vad jag erfar så är säsongens köldrekord i Sverige satt i Nikkaloukta (allt är som det ska) då man klämde till med -41,3 i början av januari. Jag vill inte, likt Roger Wahlman, ta orden ”det mest idiotiska som är uppfunnet på kloten” i min mun. Men frågan, som drivs inom främst Solvallas Tränarförening (?) och som ska diskuteras på ett öppet tränarmöte i helgen, som gäller uppsittningsavgift för catchdrivers även på A-tränade hästar har blivit en het potatis. För mig är frågan väl i proportion med den Lappländska midvintern; ett gäng egna företagare ska sätta pris på sin vara utöver den provisions baserade kostanden. Så länge detta sker inom rimliga gränser kommer det inte påverka mina val av vem som kör stallets hästar i framtiden heller.

+-0

En ny travsajt lanserades för ett tag sen, dom han gått ut hårt med flera topp artiklar. I mitten på mars börjar man även med tidningsformat om jag läst på rätt och riktigt.

Sulkysport är namnet, svensk travsports (och därmed världens?) vassaste pennor är knutna till redaktionen. Det är kanske på sin plats med alla dessa tokhyllningar som florerade i samband med att bomben släpptes för några månader sen. Men innan jag ställer mig upp i vagnen och spexar ikapp med travets nya media – finansierat av Svensk Travsports största plånböcker och mäktigaste män/kvinnor (?!) – så ligger jag kvar på +-0 och ser vems ärenden man väljer att springa.

37,5

Stjärnkusken en gång till ! När jag kollade på programmet i torsdags så tyckte jag det fanns flera bra delar som visades upp för den oinvigda publiken och jag tror travskolorna återigen kommer att få en boost under våren.

Men jag kunde inte undvika den härliga look-a-liken ; Simon Zion / Tom Fromell

Tom blev utsedd till Årets Komet på Örebrotravets gala i lördags och givetvis blev jag tvungen att höra vad han tyckte om upptäckten ; – Jag har faktiskt haft långt hår precis som Simon !

Återstår att se om Idol 3:an (bakom Martin Almgren, Lindesberg) som man fått intrycket ”lever och andas musik” kan göra komet karriär inom travet också!

100,1

Strax över kokpunkten för vatten, där någonstans ligger väl tempen i detta nu när Bold Eagle meddelat att han kommer till Solvalla vid sunda vätskor. OM man gillar trav då vill man se duellen med Nuncio i Elitloppet !

 

Out of reach

Nu hade jag tänkt smacka till med en ny, lite pretentiös, blogg.

Något om att sy ihop Gubbighet och att hänga med i Trenderna. Hur vi jagar och far – efter frågor och svar, här i tider när allt ska förhandlas. Att jag sett Kent dokumentären. Och Amy Winehouse dokumentären. Om media.

Men orden kommer inte så jag rekommenderar följande melodier på Youtube istället;

https://www.youtube.com/watch?v=y011PdZSHmc

https://www.youtube.com/watch?v=cWKTFuAFcOY

Under 2016 var Granit och Morän den mest spelade låten på den ”Hemdalska” spotify kanalen. Så här långt under 2017 är det nog lite mer skrällbetonat det brittiska hårdrocksbandet UFOs ballad från 1976 Belladonna som gått varmast. Hur jag hittade den? Lång historia … Den korta; fick igång två medelålders musikentusiaster med lokal anknytning och lystrade nogsamt.

Ny blogg kommer kanske efter Prix d´Amerique eller när någon av punkterna på 2017 års bucket-list prickats av.

Såsom inköp av Gitarr, Vinna lopp med egen uppfödning, Vinna lopp på Solvalla, se konsert med Passenger och Amy Macdonald.

#nukörvisådetrykermedbästa

 

 

The Story

I samma veva som Rikshästen för Stall Bergslagen 2012, Querida Frontline, skulle hämtas hem fick jag även ett annat napp på kroken som jag är ytterst tacksam för.

I en blogg på Travspetsen 30 januari 2011 så hintade jag lite om att kanske komma tillbaka till historien om Birgit Anderbert dragspelsorkester. Av någon anledning har jag inte sytt ihop den säcken. Alltså säcken om hur jag fick en dragspelsvirtuos på kroken.

Imorgon gör jag ett passande brejk i vardagen när jag tillsammans med Stina åker till Oslo för att gå på en liten konsert på Rockefeller.

Stina och jag spelade dragspel på kommunala musikskolan i Lindesberg i unga år. Hon va en sån där tuff tjej med tuggummi och Adidasbyxor med knäppning på sidorna, ibland även Buffalo boots. Jag en blyg kille som spelade back i fjärdefemman i GSK Flames och körde ponnytrav.

Men trots detta gjorde jag några tappra försök att blinka lite över notstället och fick Stina att skratta till ibland.

Inte mer med det, men när jag var tillbaka och rotad i Frövi så korsades våra vägar igen, och jag lyckades få henne att skratta till igen.

Vi har båda ett musikintresse och en av de första artisterna Stina introducerade för mig var Brandie Carlile, osäker på om hon hittade henne via TV-serien Gregs Anatomy dit Brandie skrivit en del musik eller om det är så enkelt att fröken Mattsson uppenbarligen har bra smak!

En sak är säker: ”stories don´t mean anything, when you´ve got no one to tell them to” (The Story)

För några månader fick Stina syn på att Brandie nu gör en spelning i Norden, kanske vill artisten fly presidentvalet ett litet tag?!

Vi hänger på låset!

Jag döpte 2013 fölet (som tyvärr gick bort efter hjärtfel) e. Jaded – Eden Sund efter Brandie Carlile låten Turpentine. Den låten liksom The Story, Dreams, Keep Your Heart Young och Raise Hell finns på listan över låtar jag gärna lyssnar på ihop med ca 1200 andra i norska huvudstaden under torsdag kväll.

Detta år har varit ett år då jag fått flera tråkiga besked om sjukdomar tyvärr även dödsfall av både två- och fyrbenta vänner. Sånt ger eftertänksamhet och därför känns det extra värdefullt att faktiskt unna sig lite av det man drömmer om när tillfälle ges och medans chansen finns.

Keep Your Heart Young !

 

 

Kontakt

Sebastian Hedblom
Hemdal 140
718 91 Frövi

Tel: 070-645 43 41
E-post: sh.trav@hotmail.com